Kanske fortsätter jag någon helt annan stans.
När jag startade Misswar-bloggen var jag singel, student, eskilstuna-bo och några år yngre än vad jag är idag.
Idag är jag inte-längre-en-miss-War-, hundägare, mamma och tupperwarekonsulent.
Under åren som finns häremellan är det massor som har hänt. Mycket av det går det att läsa om här i bloggen, med undantag av de två senaste åren då det har varit lite mer sparsmakat. Nu har jag under hela hösten funderat på vad jag ska göra med bloggen, om jag ska ta upp vanan att blogga igen, eller om jag ska sluta.
Jag har bestämt mig för att Misswar-bloggen får gå ner i vilolägen. Den får ligga kvar så länge blogg.se tillåter det. Jag tar inte bort den, men kommer hädan efter inte heller fortsätta att uppdatera den. Anledningen till att jag började finns inte längre kvar, visst finns det nya anledningar, men de behöver en ny plattform. En ny start. Kanske får denna bloggen ett nytt namn och ett nytt innehåll. Kanske förblir den så som den är. Kanske börjar jag på nytt någon helt annan stans.
Jag har ju fortfarande lite lärt mig att stava och skriva ordentligt.
TACK! alla ni som läst och kommenterat!
För övrigt har jag tycker jag att detta är ett sorgligt måste.
Ska jag sova ensam i natt?
Sedan april 2009 har jag bott i Uppsala. Alltså, verkligen bott bott, och inte bara sovit där.
Sedan november 2007 har jag varit tillsammans med honom jag idag kallar min man.
Sedan november 2007 har jag varit tillsammans med honom jag idag kallar min man.
Differansen mellan de tidpunkterna bodde vi alltså inte ihop. Utan hade varsin lägenhet, med varsin säng.
Sen flyttade jag in och vi fick en lägenhet och en säng. Det har gjort att vi oftast sover tillsammans. I vår lägenhet och i vår säng.
Denna vecka är vi splittrade. Delade. På olika ställen. Han på landet och jag i stan. Han bort, jag hemma. Jag längtar redan till att det är vi är på samma plats, samtidigt som jag tycker det är lite skönt att få lite egen tid. En slags tid som jag tror kommer att bli allt mer dyrbar inom en snar framtid.
För övrigt är himlen blå och livet växer i mig.
En varm julidag, med frukost bekymmer
Det är varmt. Det är sommar. Det är juli och jag är fortfarande hemma innan jag senare på förmiddagen kommer att bege mig till jobbet. Men först frukost. Frukosten blir allt viktigare för mig. Tidigare har jag bara kunnat kliva rakt upp ur sängen, svepa ett glas jos eller mjölk och sen iväg. Nu måste jag ha frukost! Och så mellanmål vid en sisådär tio-halvelva.
Men vad i hela världen ska man äta? Senaste åren (dvs de som jag minns att jag själlv bestämt över vad jag äter till frukost) har jag ätit yoghurt och mackor. Är det en bra frukost innehåller den både müsli och grönsaker på smörgåsen, men inte alltid. Allt oftare, eller mer sällan, blir det också kaffe till.
För övrigt så rör sig magen nu.
Men vad i hela världen ska man äta? Senaste åren (dvs de som jag minns att jag själlv bestämt över vad jag äter till frukost) har jag ätit yoghurt och mackor. Är det en bra frukost innehåller den både müsli och grönsaker på smörgåsen, men inte alltid. Allt oftare, eller mer sällan, blir det också kaffe till.
Vad äter ni till frukost? (Hur) varierar ni den? HJÄLP!
För övrigt så rör sig magen nu.
Några tankar en junidag.
Jag har lovat mig själv att inte bara blogg om hur det är att vara gravid och hur synd det är om mig när jag har ont lite överallt och inte kan sova, men gärna äta bara det finns något som är gott. Jag tänker inte göra om det här till en mammablogg bara för att jag ska bli mamma, även om det är mycket sånt som florerar i min hjärna just nu. Det jag tycker är jobbigast är att inte kunna köra 100-110%. Jag kommer liksom bara upp i 80% effektivetet och sen är jag hel slutkörd - i ett par dagar.
En uppfräshning av bloggen vore inte helt fel, och kanske är det dags att byta plattform. Jag tror att blogg.se har gjort sitt snart. Jag ska bara... och så tar det ett halvår till eller nåt innan jag tar mig i kragen och verkligen gör det.
Men nu står sommaren utanför och jag sitter inne på kontoret. Frågan är, hur mycket kommer jag hinna njuta av sommaren i år?
För övrigt så ser jag mycket fram mot midsommar!
Att våga säga vad jag tycker
Sitter på en kurs och önskar att jag inte var så svensk. Eller så jante. Eller att jag bara var ännu mer frispråkig. Att jag rakt ut sa ifrån att jag inte tycker att det var bra. Men sån är inte jag.
Jag bara sitter tyst.
Nej det gör jag inte. Jag ställer frågor till honom så att mina medkursare ska lära sig sådant som jag tycker att han missar. För en bra pedagog - det är han inte.
Nu har vi fått råd,av var all(o)kunnige lärare i hur man besäkär äppelträd:
Tur för oss svenskar att vi har våra bloggar så vi vågar säga vad vi tycker.
För övrigt så har det varit en intressant dag. Jag är många bilder rikare på ett litet liv.
Jag bara sitter tyst.
Nej det gör jag inte. Jag ställer frågor till honom så att mina medkursare ska lära sig sådant som jag tycker att han missar. För en bra pedagog - det är han inte.
Nu har vi fått råd,av var all(o)kunnige lärare i hur man besäkär äppelträd:
"Klipp tills du är rädd, och klipp sedan lite till så brukar det bli bra."
Jag är myckte osäker på om min morfar äppelträdskäraren skulle hålla med.
Tur för oss svenskar att vi har våra bloggar så vi vågar säga vad vi tycker.
För övrigt så har det varit en intressant dag. Jag är många bilder rikare på ett litet liv.
Allvar, ansvar och trams
Efter en helg som varit som en bergochdalbanan är jag nu tillbaka i vardagslunken.
Efter en 13 timmars snabbvisit hos min syster i Sundsvall känner jag mig som ny, och pepp inför våren, för köksrenovering, för barn, för vänners bröllop och för jobb. Trots att besöket hos syster inte blev längre än 13 timmar så var det uppiggande och behövande och det kändes inte heller så kort. Vi hann prata ut om både ditten och datten och uppdatera varandra om vad som händer i våra liv ordentligt.
Nu kommer jag med spänning följa Systers nya ansvar, att ta hand om vår hund fram till påsk. Det kommer hon klara galant, och om jag förstått det rätt så kommer hon i sin tur får både sällskap och hjälp av sina kursare.
Ansvar, för tillfället funderar jag mycket på ansvar. Det kommande ansvar vi kommer att få. Det ansvar jag har för mitt arbete och ansvar man (du, jag och vi) tar för saker och ting fastän man inte alltid behöver, samtidigt som man vissa gånger smiter från ansvar. Vad är ansvar? Varför känns det vissa gånger så bra och så viktigt, medan det samtigt känns läskigt, främande och något man helst vill hålla på en replängds avstånd?
Ansvar. Vad tänker du då?
För övrigt är trams och skitsnack viktiga saker här i livet.
Två månader, men inte en enda nolla.
Inte ett enda blogginlägg har ni fått från mig på två månader. Ändå har jag inte en enda nolldag av besökare. Detta är för mig mycket besynnerligt.
Sedan ni hörde från mig har jag hunnit med två veckor i Kina. Jag maken och systrarna for till moster för att göra ett besök, och vilket besök sen! Vi blev så väl omhändertagna att det var mer lyxsemester än turistsemester.
Sedan ni hörde från mig har jag hunnit med två veckor i Kina. Jag maken och systrarna for till moster för att göra ett besök, och vilket besök sen! Vi blev så väl omhändertagna att det var mer lyxsemester än turistsemester.
Livet rullar sin lilla gång. Det är vänner och arbete som tar tid, och det får det gärna göra! Har fått en rumskompispå jobbet och med det känner jag mig nästan lika taggad som jag gjorde i början av terminen. Senaste tiden har jag funderat på vad jag lägger min tid på, men också vad jag lägger mina pengar på. Våren står för dörren, och jag längatar efter vårblommor. Gula, orange, vita och fina! Tänk vad härligt.
Hundvakt sökes, intresserad? Intresseanmälningar mottages tacksamt.
För övrigt kan man säga att jag är (på) G.
Vad är en inlägg?
Vad är ett blogginlägg.
Känslan av att finnas?
Känslan av att höras?
Känslan av att bli sedd?
Känslan av att få möjlighet att tala till punkt, utan att bli avbruten. Tyvärr så avbryter jag människor alldeles för ofta.
Jag behöver bli bättre på att låta mina medmänniskor tala till punkt.
Detta är ett blogginlägg du får tala till punkt när du skriver en kommentar.Skriv om vad du göra idag. Vad du funderar på, eller bara berätta en rolig historia.
Förövrigt har jag fått filmdille. Jag vill bara titta på film.
Två sorters blommor
Vissa vänner bara finns där. Från då till nu utan att man behöver göra så mycket. Det är en vänskap som vuxit sig stadigt. Man vet att den finns, och man kan fortsätta där man var sist utan att man behöver underhålla vänskapen däremellan. Vänskapen frodas på sitt eget vis. Oftast så är det en tyst gemensam överenskommelse. Vänskapen bara finns där. Djupt rotad.
Annan vänskap behöver ses till, underhållas regelbundet. Det är en vänskap där ingen i relationen kan skylla på någon annan, det är bådas ansvar. Oavsett om den rinner ut i sanden eller för att växa sig starkare. Vänskapen är på ett annat plan. Vänskapen kräver lika mycket uppmärksamhet som den första, men på en annan nivå. Den behöver bekräftas oftare, och jag syftar inte på ytlig bekantskap utan på en annan typ av vänskap. En vänskap som måste underhållas för att inte ryckas upp med rötterna.
Det är lite som med blommor, för att vara exakt krukväxter. Vissa bara finns där och man blir glad varje gång man ser dem och man vet inte riktigt vad man gör, men de trivs och växer och de ger syre. Vissa växter får man jobba på, prata med, vattna och ta omhand, och gör man det bra växer, lite som en annan sorts vänskap. Men så ledsen man blir när man har försökt vårda en vänskap, pratat med den, och underhållt den, men ändå inte överlever. Varken växtens eller mitt fel. Bådas ansvar.
För övrigt avstår jag från för övrigt idag.
Ett mellandagsblogg inlägg.
Ledig.
Hundpromenad, effektiv disk- och tvättundanplockning för att sedan njuta av kaffe, dator, och en tallrik A-fil - det är en bra förmiddag det.
Frågan är bara hur man ska lägga upp resten av dagen.
Bild hämtad från Seriebloggen på unt.se
För övrigt håller jag på att ge mig ut på djupt vatten. Men först ska jag lära mig simma.
Vinterlördag!
Igår var en riktig skiitdag. Ingenting vettigt fick jag gjort. Annat är det med denna lördagmorgon som inleddes med en kort men fantastisk morgonpromenad, både Macce och jag älskar snö! Tänk vad fantastiskt lugn jag blir av snö, även om inte Mannen skulle säga så. Han skulle påstå att jag blir alldeles vild. Men snön gör mig så glad!
Efter morgonpromenad blev det dags att tvätta och diska lite. Båda maskinerna är nog klara nu. Det är skönt att stöka runt lite i lugn och ro på lördagsförmiddagarna. På jobbet anser de att jag är en Tant. Och det kan jag gärna vara, tanter är härliga tycker jag! (Fast jag är ingen tant, jag varken stickar, virkar eller broderar.)
När kaffet var klart kröp jag ner i sängen igen. Där ligger jag kvar nu. Tänk vad bra med livesändningar på nätet. Tänk vad bra gänget på SVT gör VINTERSTUDION, den i sig är värd TV-licensen, sen kan man tycka vad man vill om begreppet fri television, eller reklamfri television. Det är skillnad på kvalitet och kvalitet.
Dagen bjuder inte på något inplanerat. Vilket känns skönt! Ska ringa en sväng till syster och höra hur läget är norröver.
För övrigt så dröjer Brollopsblogginlgget. Jag väntar tills jag fått bättre bilder. Det är lättare att beskriva då.
... mot doften av nyskurade golv ...
Inspirerad.
Jag blir inspirerad när bloggare kan visa sitt vardagsliv, men ändå vara proffesionella. Det önskar jag att jag kunde vara med. Att på något sätt hålla en distans, integritet. I bloggen, i arbetslivet.
UnderbaraClara beskrev härom dagen, kanske var det veckan, om hur underbart det är att vakna på lördagmorgon och känna doften av nyskruade golv och rena lakan. Det är det jag arbetar mot denna fredagkväll. Och en tom diskbänk.
För övrigt har jag insett att det är väldigt nära nu. Snart är MissWar inte längre Miss.
Hela eller inget alls.
Riktigt dåligt UNT.
Skriv ut hela artikeln på nätet, eller inget alls.
Dörrklockan ringer.
Idag blev vi väckta av dörrklockan. Den ringde ihärdigt och mycket målmedvetet. H går och tittar vilka det är. Han kommer tillbaka och säger: Du, jag åker nog nu.
Då var det bara att kliva upp.
Sen kliver ett stort gäng killar innanför dörren.
Det var dags för svensexa idag ja.
Dagen då jag glömde allt.
Igår satt jag och funderade. Jag visste att det var något speciellt jag skulle göra idag. Men kom liksom inte på det.
Då säger någon av någon anledning någonting om mina glasögon. Då kom jag på det, jag ska till min optiker och prova ut nya linser. Jag har väldiga problem att hitta en bra lins till mitt vänsteröga. Högeröga är bra, det passar in i ramen. Men vänsterögat gör lite som det vill.
Jag hade också glömt att jag hade möte med cheferna i morse. Men fick en fin liten påminnelse precis innan vi skulle börja så det var inga problem.
Jag hade glömt höra av mig till A, om var vi skulle träffas. Jag fick en fin påminnelse om att jag måste fixa löpen idag.
För övrigt ska jag till Ikea ikväll och köpa klisterband så vi kan stryka upp klänningen, för nu är skorna köpta.
Då säger någon av någon anledning någonting om mina glasögon. Då kom jag på det, jag ska till min optiker och prova ut nya linser. Jag har väldiga problem att hitta en bra lins till mitt vänsteröga. Högeröga är bra, det passar in i ramen. Men vänsterögat gör lite som det vill.
Jag hade också glömt att jag hade möte med cheferna i morse. Men fick en fin liten påminnelse precis innan vi skulle börja så det var inga problem.
Jag hade glömt höra av mig till A, om var vi skulle träffas. Jag fick en fin påminnelse om att jag måste fixa löpen idag.
För övrigt ska jag till Ikea ikväll och köpa klisterband så vi kan stryka upp klänningen, för nu är skorna köpta.
