misswar

Känslan av att finnas?

Känslan av att höras?

Känslan av att bli sedd?

Känslan av att få möjlighet att tala till punkt, utan att bli avbruten. Tyvärr så avbryter jag människor alldeles för ofta.

Jag behöver bli bättre på att låta mina medmänniskor tala till punkt.

Detta är ett blogginlägg du får tala till punkt när du skriver en kommentar.Skriv om vad du göra idag. Vad du funderar på, eller bara berätta en rolig historia.

Vissa vänner bara finns där. Från då till nu utan att man behöver göra så mycket. Det är en vänskap som vuxit sig stadigt. Man vet att den finns, och man kan fortsätta där man var sist utan att man behöver underhålla vänskapen däremellan. Vänskapen frodas på sitt eget vis. Oftast så är det en tyst gemensam överenskommelse. Vänskapen bara finns där. Djupt rotad.

Annan vänskap behöver ses till, underhållas regelbundet. Det är en vänskap där ingen i relationen kan skylla på någon annan, det är bådas ansvar. Oavsett om den rinner ut i sanden eller för att växa sig starkare. Vänskapen är på ett annat plan. Vänskapen kräver lika mycket uppmärksamhet som den första, men på en annan nivå. Den behöver bekräftas oftare, och jag syftar inte på ytlig bekantskap utan på en annan typ av vänskap. En vänskap som måste underhållas för att inte ryckas upp med rötterna.

Det är lite som med blommor, för att vara exakt krukväxter. Vissa bara finns där och man blir glad varje gång man ser dem och man vet inte riktigt vad man gör, men de trivs och växer och de ger syre. Vissa växter får man jobba på, prata med, vattna och ta omhand, och gör man det bra växer, lite som en annan sorts vänskap. Men så ledsen man blir när man har försökt vårda en vänskap, pratat med den, och underhållt den, men ändå inte överlever. Varken växtens eller mitt fel. Bådas ansvar.

För övrigt avstår jag från för övrigt idag.