misswar

Vi fick en uppgift att göra en stiltransponering av ett stycke ur H. Söderbergs novell Pälsen. Här ser du orginalet och ett andra utkast av min trasnponering.

VER. 1

Häradshövding Richardt hade en stor päls. Det hörde för övrigt nästan till hans ämbetsåligganden, ty han var verkställande direktör i ett alldeles nytt bolag. Hans gamle vän doktor Henck hade däremot icke någon päls: i stället hade han en vacker hustru och tre barn. Doktor Henck var mager och blek. Somliga människor bliva feta av att gifta sig, andra bli magra. Doktor Henck hade blivit mager; och så blev det julafton.

 - Jag har haft ett dåligt år i år, sade doktor Henck till sig själv, när han vid tretiden på julaftonen, just i middagsskymningen var på väg upp till sin gamle vän John Richardt för att låna pengar. Jag har haft ett mycket dåligt år. Min hälsa är vacklande, för att icke säga förstörd. Mina patienter däremot ha kryat upp sig nästan hela sällskapet; jag ser så sällan till dem nu för tiden. Jag kommer förmodligen snart att dö. Det tror min hustru också, det har jag sett på henne. Det vore i så fall önskvärt, att det inträffade före utgången av januari månad, då den förbannade livförsäkringspremien skall betalas.

  Då han hade hunnit till denna punkt i sin tankegång, befann han sig i hörnet av Regeringsgatan och Hamngatan. Då han skulle passera gatukorset för att sedan fortsätta nedåt Regeringsgatan, halkade han på ett glatt slädspår och föll omkull, och i detsamma kom en drosksläde körande i full fart. Kusken svor och hästen vek instinktmässigt åt sidan, men doktor Henck fick likväl en knuff i axeln av den ena meden, och dessutom fattade en skruv eller spik eller något liknande tag i hans överrock och rev en stor lucka i den.

 

 

 VER. 2
Det var gång en kall julaftonseftermiddag, och doktor Henck var på väg till Domare Richardt för att låna pengar. Richardt hade nyligen blivit VD för ett nytt stort företag. Det gjorde att han hade råd med en stor, varm, brun päls att ha på sig när det var kallt.

”Nu skulle man ha en sån päls som Richardt har” tänkte doktorn och knäppte sin tunna jacka. Doktor Henck hade det inte lika bra som sin vän Richardt. Henck var visserligen gift och hade därmed en vacker fru och tre barn, men de hade inte så mycket pengar. Att doktorn och hans familj inte hade så mycket pengar berodde på att alla patienter som brukade gå till doktorn hade varit friska. Istället hade doktorn blivit sjuk, så sjuk att han troligtvis snart skulle dö. Det trodde både han och hans fru.

Det var inte långt kvar till Domare Richardts hus när han hade hunnit fram till korsningen mellan Regeringsgatan och Hamngatan. När han skulle gå över vägen tittade han sig inte för ordentligt, utan halkade på snön och föll platt till marken. Medan han låg han där på marken hörde han plötsligt en släde kom körande i hög fart. Hästen försökte svänga åt sidan för att inte köra över Doktorn och kusken svor åt honom. Henck försökte krypa åt sidan men hann inte utan fick en knuff av släden. På sidan av släden stack det ut en spik som rev upp ett stort hål i doktorns jacka.

Idag fyller min kära granne S. år! Med frukostbricka, paket och J´s gröna ljus tänt uppvaktade vi henne. Tillsammans åt Vi fem frukost inne hos S.

Så började min lediga dag. Tur att jag inte hade planerat att ta sovmorgon. Under förmiddagen var effektiva Frida igång. Började med att springa ner i källaren och lägga i en tvätt, upp och duscha, sätta deg till brödet, ner för att byta i tvättmaskinen osv. Innan klockan slagit tolv var tvätten tvättat och hängde; degen jäst och brödet klart; lunchen lagat och disken diskad. Nu fanns hela eftermiddagen till att plugga. Trodde jag ja.

För nu var jag inte alls lika effektiv. Vill pyssla lite där, plocka lite där, skriva lite mail och prata lite med Mamma. Oj är klockan redan tre?!?! Då lade jag ner pluggandet och begav mig ut på en SHOPPINGRUNDA, som blev lite dyrare än vad jag räknat med..... Naturligtvis köpte jag inga tops, trots att de varit slut sen förra veckan. Jag kom i alla fall hem med en ny väska, en ny klännig och lite smycken. Vilket i sig är ett bevis på hur min shoppingmentalitet är. Handlar väldigt sällan men när jag gör det blir det mycket på en gång.

Lite te och nybakat bröd när jag kom hem gjorde susen för studierna. Blev nämligen klar med ett första utkast till stiltransponeringen vi ska göra till på torsdag kväll.

Tänkte läsa klart H. Söderberg ikväll. Får se om det blir som jag har tänkt...

Att stava rätt, formulera sig rätt och att använda sig av rätt skiljetecken vid rätt tillfälle är inte alltid lätt. Medveten om att jag glider, eller slinter, lite för mycket över tangetbordet gör att jag rätt ofta har stavfel i mina texter. När jag skriver bryr jag mig inte så mycket om dem, då tycker jag mest att de slösar tid, men när jag läser texterna efteråt stör jag mig på dem ordentligt. De ger inget proffsigt intryck. Detta har lett till att projekt NY FRIDA har fått ytterligare en punkt att genomföra. Stavfelen ska utplånas!

Jag kommer ihåg de sommrar då Mammas vännina M. bodde granne med oss. Hon hade en stor bokhylla md massor av böcker! I bokhyllan fanns en gedigen samling av Kitty-böcker, oj vad jag gillade den. På förmiddagarna smet jag in till M. och lånade ett par Kitty-böcker. På en madrass på gräsmattan tillbringade jag sedan hela dagen och plöjde böckerna i kronologisk ordning.  Efter den sommaren kom en svacka, läsa gjorde jag enbart i skolan, ingenting utöver det. Bredvid min säng ligger nu två böcker, Bröderna Karamasov och Den allvarsamma leken, dessutom ligger där en lista. En ganska lång lista som för varje föreläsning blir längre. Det är en lista över böcker jag ska läsa.

Fest i Vakteln, och bortbjuden på inflyttningsfest, natruligtvis infaller dessa samma kväll. Efter att den unga kvinnan blivit vid sitt medvetande sent på lördagseftermiddagen, var duschen ett faktum. Jag klev in som en människa, ut som en annan. Vid sju var jag hemma hos M. och T. och deras vänner, hade faktiskt träffat alla utom tre tidigare. Endast kyrkfolk, vilket naturligtvis sätter sin prägel, mycket trevligt! Efter mycket god mat och ännu godare efterrätt begav jag mig ut på de läskiga gatorna i E-tuna. Väl hemma var förfesten igång, folk från Tälje, J´s kemistkompisar och några Örebroare fanns bland andra på plats. Jag hade bestämt mig för att inte följa med ut, men lät mig snällt övertalas. Det ångrar jag inte. Däremot funderar jag på hur jag ska orka upp imorgon kl 9 när alarmet ringer..... Ett tips är, dansa inte i högklackat om du redan innan har ont i knäna, du får ändå ondare efteråt då.

Vid 10-tiden i lördagsmorse hittades en ung kvinna halvt medvetslös i sin säng i centrala Eskilstuna. Under fredagen befann sig kvinnan till största del i sin lägenhet. Under fredgaskvällen sågs kvinnan, som är i 20års-åldern, tillsammans med en okänd mörkhårig kvinna på väg ut från sin sin bostad. Vart hon var på väg var okänt för hennes grannar. Lördagen tillbringade kvinnan mestadels hemma i sin lägenhet, där hon studerade Eva Halldingers hybrid av L. Truss bok Eats, shoots & leaves.

Jag bor i studentkorridor.
    För ett år sedan hade jag aldrig kunnat tänka mig det. Då hade jag velat bo i en lägenhet. Nu bor jag i världens (enligt mig) bästa studentkorridor! Här har jag funnit vänner från okända och mer kända platser  Sverige. Som nyinflyttat i stan blev studentkorridoren ett bra komplement till klassen, när det gällde att lära känna nya människor! 
    Studentkorridorerna i Vakteln unikt! Här finns en gemenskap som inte finns på många ställen, anledningen till den tror vi beror på att alla flyttade in samtidigt.  Genom att vi har eget ett kök och badrum  slipper vi många jobbiga diskutioner om disk och städning  (visst kan de i alla fall uppstå angående det gemensamma allrummet).
     Är du ensam en kväll och vet inte vad du ska hitta på? Öppna dörren, ofta finns den någon annan dörr som står på glänt, om inte, låt bara dörren stå öppen och någon kommer snart att sticka in huvudet för att snacka lite. Visst är det underbart?  Hjälp att plugga och någon att äta med finns det också men skulle humöret inte vara på topp, stäng dörren och du hör inte ett ljud från grannen. Kvarteret Vakteln, mitt i stan och nära till det mesta, kommer troligtvis ofta bli min inspirations källa till denna blogg!

Äntligen hoppas jag att min Blogg är igång. Det var lite trögt i starten, men projekt NY FRIDA pågår fortfarande, och som mycket annat är bloggen en del av det. Mer info om projeket kommer vid bättre tillfälle.
Nu är det sovdags! God natt

Hej! Har haflt lite problem med min lilla blogg. Men inspirerad av många andra vill jag nu skapa liv i min lilla blogg.