misswar

(Långt inlägg. Vill du bara läsa det viktigaste läst det som är kursvierat.)

Så.
Nu har jag vinkat av henne vid vid tåget. 22.09 tog hon tåget tillbaka till Södertälje syd.
Hon kom igår kväll, på min dag, stannade till ikväll.
Hon kom för att jag fylle år igår.
Men hon var inte ensam om att komma och hälsa på.

Den 13 juni var jag på bröllop. Där fick alla skriva ett kort till brudparet.
Jag skrev att jag ville ha ett besök på min bemärkelsedag.


Så.
Då var det bestämt.
Skulle jag bara bjuda dem, eller skulle jag bjuda flera, var frågan som kvarstog. Jag tyckte det lät roligt med ett stort kalas med alla mina vänner och släkt hemma hos mig, nu när jag hade möjlighet.

Så.
Det blev ett stort kalas. Tack alla ni som kom, det var roligt! Jag hann tyvärr inte prata med alla. Men.
Vid nio tiden när jag sitter vid bordet och fikar, så ser jag hur alla sitter och ser ut att ha både trevligt och roligt. Då räcker det för mig. Då känns mitt kalas lyckat. Att jag får bjuda hem andra till mig, och att de på ett (förhoppningsvis) otvunget sätt bara får umgås. Att få sitt ner tillsammans. Att skratta tillsammans. Utan att filosofera över hur man umgås, eller hur man beter sig mot varandra.

Utan att vi bara fick vara vänner tillsammans.
Jag har haft så roligt att jag inte har tagit ett enda fotografi på hela helgen.

Så.
Senare, när de gifta och nykära paren har gått hem, hänger några kvar nån timme till. Tejen säger:
"Det känns som julafton". Då känns det bra i mitt hjärta.

Så.
Lördag och släkten kommer. Smörgåstårta. Och skratt. Mest glad är jag faktiskt att mormor kom. Jag hoppas att hon tyckte det var roligt att få se hur jag bor. Syster stannar.

Så.
Regnet öser ner och vi softar inne. Älskingen bygger ihop min födelsedagspresent och 5:3 säger: "Det känns som julafton". Då känns det bra i mitt hjärta.

Så.
Kusiner invaderar. Mera skratt och prat om fusk. Härligt med många vänner.

Så.
Dagen går mot sitt slut och jag sitter nu i fotöljen, äter pepparkaka och dricker julmust.
Och funderar, varför fungerar inte pekplattan på min dator.
Och funderar, varför blev det ett så stort kalas?
Två kalas.
Varför vet jag inte.
Bara att varenda en som kom gjorde mig glad. Väldigt glad. I helgen har jag skrattat. Skrattat som jag gör när jag känner mig trygg. Känner mig som mig, och ingen annan.


För övrigt så. är blommor en bra present. Jag gillar gerbera.

Jag har skaffat mig en ny kompis, till Z stora förtret då han är mitt favorit motiv.  Så nu kanske ni kan förvänta er lite fler bilder. Men bara kanske.

Jag,  idag.

Fyller 21 år om 154 dagar, född den 13 november 1987

Ålder och födelseinformation

Ålder: 20 år, 6 månader och 30 dagar
Född för antal dagar sedan: 7 517 dagar
Född på vilken veckodag: Fredag


Förövrigt: Finns det inget "nästa gång" jag kör punktering. Det händer inte igen. Det har jag bestämt.

Idag var första gången på länge jag åkte från U till E en söndag. Det har blivit många tidiga måndagmorna annars... Idag blev det en tidig söndagmorgon. Att åka buss och tåg en söndagmorgon är en helt annan upplevelse än att åka en fredageftermiddag.


En fredageftermiddag är tåget knöckfull, många kostymer kavjaer åker till och från jobbet. Alla ska hem över helgen och det är stora resväskor överallt. Alla har bråttom av och på. Mobiltelefoner ringer och piper. Ingen panik, alla på en gång är det som gäller.
En söndagförmiddagar är annorlunda. Det är inte så mycket folk. Alla tar det lungt och är troligtvis inte tågpendlare. Någon har fortfarande inte sovit ruset av sig en lördagnattens fest. Men annars är det som mest bara härligt.


Idag är sommarkullappen klar! Jag hoppas att det är många som vill ställa upp som ledare! Det kommer att bli en fantastisk OS vecka! En vecka fyllt med Ovanliga Specialgrenar!


På eftermiddagen blev det take away mat från nya favoriten Spicy Hot, sedan hamnade jag i ett avskilt hörn i Fors kyrkopark. Helt ensam i en park mitt i stan. Med undantag av någon förbipasserande då och då. Kan det bli bättre?

Istället har jag rensat mina pappersamalare, en del har flyttats och en har kastats. Jag hittade min portfolio från högstadiet, där (nästan) alla arbeten som jag skrev under högstadiet i ämnena svenska och SO finns samlat. En av uppgifterna vi fått vara att skriva en dikt. Jag är egentligen inte någon diktskrivare, som min granne är. Men här är en som jag skrivit, en av de väldigt få. Vårterminen 2003 är det här.

Jag ser dig sitta invid en annan
våra blickar möts en stilla stund
Du vänder snart bort blicken
och du ser mig inte mer

Dina ögon följer henne
överallt, vart än hon går
Vad hände med den vänskap
den som skulle bestå

Jag gillar vintern
men inte kylan du sänder mig
jag vill inte mer
än att vara din vän

så jag bara undrar
vad har jag gjort dig?

Jag som hade lovat mig själv att försöka tygla mitt humör. Och jag lyckades, bra länge. Tills igår. Igår, då sprack det.

Förövrigt så lyser solen men det blåser kallt

Idag har jag bytt frisyr, en som page blev det (stavas det verkligen så?). Luftigt i nacken och bort med alla slitna toppar. Sommarfint blev det. Dessutom har jag idag köpt ett hopprep! Det är hur roligt som helst med hopprep! Det borde vi hoppa oftare!

Förövrigt så ska jag någon annan vacker dag lära mig göra cirtonmarrängpaj.

Jag vill så mycket, jag måste välja. Jag vet hur, men det tar emot.

Jag vill så mycket. Jag vet inte vad.

Jag har så mycket. Vad ska göras först? En serie. Relaterat till mitt liv, eller studetlivet, eller till ung idag.

Rita är väl okej, skriva är väl okej, att få till en poäng är väl okej. Att få det roligt är inte okej.

Jag vill vara överallt. Jag vill inte alls. Jag vill krypa upp i ditt knä, omfamnad. Älskad. Är du.

Förövrigt anser jag att kvalitetstid är viktigt!

Efter tre intensiva veckor hoppas jag att det nu kommer en lugnare period. En dag var befann jag mig i fyra städer. Började och avslutade i U.

Just nu åker jag mycket.
Fram och tillbaka blir det.
Men hinner inte skriva ordentligt om varför nu.
Jag återkommer!

Förövrigt har jag idag umgåtts med ungdommar, barn, bebisar och vänner!

Pinsamt! Jag går in i studion, tar upp telefonen ur fickan och stänger av ljudet. Jag försöker smyga, men det är svårt, har fel skor på mig. Klackar. Det låter. Sätter mig och lyssnar på stipendietalen då det plötsligt. VAR NÖJD MED ALLT SOM LIVET GER OCH ALLT DU OMKRING DIG SER... min telefon ringer. Jag hade alltså satt på ljudet i ställer för att stänga av. Sånt får bara inte hända! Man stänger av ljudet på telefonen! Så är det bara!

För exakt 20 år sedan fyllde min pappa år på denna dag. Och hans första dotter föddes. Han har numera tre döttrar, en hund, ett stort antal kossor och en bil som alltid rullar. Eller nästan alltid i alla fall.

I morse väcktes jag av min SMS-signal. En minut innan väckarklockan ringde. SMS från Kenya. Mycket välkommet. Mycket mer än väckarklockans hemska morgontjut. Jag är morgontrött.

En dag i skolan. Grupparbete och KAM-genrep. Båda tycker jag gick bra. Fast jag skäms lite inför mina grupparbetes vänner att jag inte hunnit läsa så mycket i kapitlet som jag borde ha gjort. Får läsa desto bättre imogon istället. Pluggonsdag. Det är ju faktiskt intressant. Så skärp dig.

Kaka. Chokladkaka. Ska vara precis lagom kladdig. Inte för mycket och inte för lite. Idag blev de lite för kladdiga om du frågar mig. Med med grädde och hallon är det gott än då. Sen hade vi chipsvullarstund allrummet. Sen mer kladdkaka.

Kvällen avslutades med prat om kärlek. M och G B kom på besök. Väldigt trevligt! Vi pratade om kärlek. Guds kärlek och kärlek mellan människor. Mycket intressant och givande. Dessutom har vi gemensamma bekanta.

Nu ska jag. Nu ska jag bara. Sen ska jag sova. Men jag ska bara sa Alfons Åberg. Förövrig anser jag att Gösta Knutssons böcker om Pelle Svanslös är väldigt bra.



13 / 11 = 20 år. Nu är jag stor. Eller så stor som jag någonsin kommer bli.

Måndag. Fast min hjärna säger tisdag. Men tack för att det bara är måndag.

En fantastisk helg har jag haft. Z har varit på besök från Uppsala, matchledigt, så han tog en helg i Eskilstuna. Bra initativ! Helgen bestod mestadels av god mat, sköna promenader på stan, intressanta och givande diskussioner och tid att umgås. Det är inte ofta jag får tid att bara vara med vännerna. Här i E är det mest plugg tillsammans, eller häng i korridoren eller så är det kyrkan och då är det alltid något på gång. Bara umgås. Spendera tid tillsammans. Ha kvalitetstid. Det är viktigt. Det borde vi prioritera mera. För övrigt fick vi se korridorvännernas otroligt fina dräkter till Halloween festen i huset. Helt i deras stil!

Vi var en sväng till Tuna park i söndags. Där jag nog inte varit sen H var på besök, för dryga sex månader sen. Så det var nog på tiden. Vi gick mest bara och titade men Z hittade en riktigt snygg klocka till kampanjpris och en tröja helt i hans stil. Jag köpte ingenting, till mig.

En skön helg helt utan plugg. Fler sådana ser jag framemot. Tre dagar med grupparbete ligger framför.

Vänskap är något bland det bästa som finns. 

Jag är livrädd. Tror att jag har blivit BEROENDE av KAFFE. Det är inte bra. Det är gott och framför allt socialt att dricka. Men nu tror jag att jag blivit beroende. DET är inte bra.

Jag tänker inte alltid på vad jag säger. Jag försöker tänka igenom först och säga sen men det går inte alltid. Inte för någon. Alltid säger man något som inte var så eftertänksamt och ibland tvärtom, något som man har gått och tänkt på länge. Om man säger vad man tycker så visst, man kan ändra sig i efterhand. Hinner då tänka igenom och analysera konsekvenserna av det och inse att det kanske inte var så smart. Med det var vad man tyckte och tänkte just då, och då var det det enda rätta. Så visst kanske man inte är så stolt över allt man säger, men varför ska man ångra allt man säger? Det var så man såg situationen och så man uppfattade det hela. Efterklok kan man vara men med min efarenhet så ger det ofta dåligt samvete och det är inte roligt. Så länge man inte är långsint så brukar det mesta lösa sig. Med ett öppet hjärta. Din inställning är avgörande!

Jag läser aldrig, eller sällan i alla fall igenom det jag skrivit. Jag litar helt enkelt på att mina fingrar hittar på tangentbordet om jag inte upptäcker felet med en gång. Därav mängden skrivfel, stavfel och annat som inte får förekomma i en text skriven av en textstuderande tjej. Men i min blogg får jag skriva vad jag vill, hur jag vill. Den spelgar mig själv på bästa sättet då. Ordentlig ibland och slarvigare än slarvigast ibland.

Bara så att ni vet.

Jag är fruktansvärt fullkomligt ärlig. Jag är inte speciellt bra på att uttrycka mig alla gånger. Dessutom kan jag vara riktigt riktigt elak.

Bara så att ni vet.