misswar

Favorit. Enkelt och Lätt att variera. Är inte det grundstoplarna i bra matlagning? Något som jag ofta gör i mitt lilla kök är mammas variant av Pasta Carbonara. Jag har ett grundrecept i mitt huvud som jag utgår ifrån och sen varierar jag det i alla möjliga former.

Koka pasta. Under tiden pastan kokar så stek bacon och klipp den i bitar och riv en bit ost.  Häll av pastavattnet. Blanda ner en äggula och  den rivna osten i den varma pastan. Vänd ner bacon. Avsluta med att salta och peppra.

Andra varianter:
Skölj inte av pastan, då svalnar den och ägget koagulerar inte och osten smälter ej
Använd färdig tärnad bacon och färdigriven ost. Det det är lite bevkämare.
Använd ett helt ägg istället för bara äggulan.
Använd skinka eller någon slags korv i stället för bacon.
Använd mycket svartpeppar för den goda smakens skull.
Majs, paprika champinjoner går jättebra att bland ner. 
Det går att använda mjölk/matlagninsgrädde//kräm fräsch istället för eller tillsammans med.

Ett grundrecept som min mamma lärt mig och som jag har lärt ut till en del av mina vänner. Gott och enkelt!

Pratade med Mamma och syster i telefon. Mamma berättade om hur de höll på att riva huset. Vän T kör grävmaskinen åt företaget som har rivningen. Hon sa att de vita mexitegelväggarna var borta nu och att det nästa var jämnat med marken. Jag hade lite svårt att förstå exakt men hon hade tagit kort så jag skulle få se. Det kommer ni också att få göra.  De hade ju tidigare besiktat grundplattan och sagt att den fortfarande gick att bygga på. Men när de skulle riva skorstenen hade någonting hänt. Jag vet inte vad men de hade varit tvunga att ringa försäkringsbolaget och pratat med dem.

Syster pratade om moped och kläder och om örhängen. Jag tror att hon ska få ett par i julklapp. Påminn mig om det!

Idag har jag shoppat! Kanske mer än jag borde men jag kan garanterat säga att jag behövde det, eftersom 95% av min kläder brann upp i sommras. Idag blev det en jacka, tröja och ett par jeans. En mus och ett USB-minne blev det också. Jag har även analyserat mitt shoppingsinne idag. Jag gillar att shoppa. men att springa fram och tillbaka mellan butiker är inte riktigt min grej. Därav går jag till en butik, hittar det jag vill ha och köper det.

Just idag hade Wear it fått in nya jackor. Uppackade i morse. (oj nu låter jag som värsta shopping-galningen) men det var ialla fall otroligt fina och jag köpte en halvlång ulljacka. Sen köpte jag en stickad tröja och ett par jeans på rean. Kalas! Billligare, blev det när jag fick personlig rabatt. Det ni.

Ikväll är det hemgrupp som gäller men först ska jag lära mig lite om kreativitet.

Förmiddag.  Snart eftermiddag.

Hela förmiddagen har jag scrollat. Sida upp och sida ner i mitt alldeles för långa trycksaksprojekt. Jag tänkte att jag skulle vara duktig idag och få någonting gjort. Nu har jag suttit här i snart två timmar och jag vet inte riktigt vad jag har gjort. Mest suttit och scrollat fram och tillbaka och funderat.  Fast jag tror att jag nu vet vilket stycke som ska vara på vilken sida. Tror jag. Men har inte gjort alla indrag än, eftersom jag inte vet om jag ska göra dem i Indesign eller i Word. Smidigt när man kan göra ändrignar i ett dokument och sen länkas det till ett annat men då måste man först veta vilka ändringar man ska göra var.

Jag har också lyckats med att formulera några frågor som jag ska fråga PJN om imorgon. Då är det även studiebesök som står på schemat...

Aldrig har jag försovit mig så mycket som jag har gjort det senaste året. Anledning? Jag flyttade hemifrån. Hemma var det alltid någon syster som slog på duschen alldeles för tidigt på morgonen. Efter det var det alltid någon annan syster som bankade på dörren och också ville duscha. Jag hade mitt rum vägg-i-vägg med badrummet. Lyckades man sova förbi systrarnas morgonritualer, så var de allt som oftast snälla och väckte mig. I sista sekund. Men jag hann. Alltid.

Fick man sova ännu längre någon morgon så kom alltid pappa in från Ladugården vid 8.30-9.00 tiden och då började telefonen att ringa. Gjorde den inte det så hörde man honom på ett eller annat sätt ändå.

Vaknade det gjorde jag alltid. Alltid i tid.

Sen flyttade jag hemifrån. Till en mycket tyst och lugnt lägenhet. Där ingen bankar på dörren tidigt på morgonen för att någon har ockuperat duschen. Där ingen lägger märke till att jag inte klivit upp. Där ingen väcker mig för bara för att kolla att jag inte har försovit mig.

Utom jag själv. När det är försent...

Jag har två dagstidningar som levereras hem till mig. Eskilstunakuriren och Dagen. Det finns bara en nackdel med det. Ingen av dem kommer på söndagar. Söndagar som faktiskt är den dag där det alltid finns tid att läsa en morgontidning.

Jag skulle inte vilja påstå att jag lusläser dem varje dag, snarare att jag bläddrar igenom dem. Läser det som låter intressant (Går helt och håller på rubirker och bilder). Jag missar säkert väldigt mycket intressant men läser också mycket intressant än vad jag annars skulle ha läst. Eftersom jag oerhört sällan läser tidningar på nätet.

Eskilstunakuriren ligger sex dagar i veckan precis utanför min dörr varje morgon. Så har det inte alltid varit.  Det var en period då jag vara fick den tre dagar trots att jag betalade för sex dagar. Gissa om jag var arg. Under hösten har det fungerat mycket bättre!

Igår kväll blev jag så nyfiken och var tvungen och ta reda på när på dygnet tidningsbudet levererar just min tidning. Sist fick jag till svar. Jag ligger sist på utdelningsrundan. Eller, han har lagt mig sist eftersom jag är den enda i denna port, som ligger avsides till, har tidningen. Strax innan fem skrev han att han brukade vara hos mig. Alltid innnan kl 6.00 ska tidningen vara levererad. Men mitt under hösten pålitliga tidningsbud ska nu ha en veckas semester. Jag hoppas att tidningen ska komma ordentlig under nästa vecka. Och gör den inte det så vet jag ju varför.

Vänskap är något bland det bästa som finns. 

Igår var jag på Hillsong Uniteds rockkonsert i Västerås. Riktigt bra, även om det inte alltid är min typ av musik. (Vad nu "min typ av musik" är, men det är ett annat ämne). Det blev en konsert, med bön och inspiration och massor av Musik till Guds ära!

Sjuk eller förkyld.

Idag mår jag ändå bättre än vad jag har gjort i helgen. Även om jag idag passar på att vila och ta det lugnt. Fast jag borde ha varit på föreläsning eller Kårfullmäktige. Men jag orkar inte. Huvudvärken sitter i alldeles för hårt för det.

Helgen har varit intensiv. Mycket har gått åt att vara till hands hemma, hembygden alltså. Det är jobbigt det här med två hemma. Vi hjälpte mormor att flytta. Hon har en otroligt fin lägenhet med balkong. Jag hoppas att hon trivs där! Så mycket har bestått av att packa ner, packa upp bära ut, bära in, kasta och spara. Moster berättade att det hade tagit henne 5 timmar att packa vitrinskåpet, så mycket grejer! Nu är det mesta uppe och hon har fått det jättebra, jag sa att jag gärna skulle byta lägehet med henne, om den hade legat i E. förståss.

På kvällen åkte jag på Lördax. En av de bättre kvällarna på länge om du frågar mig. Det var en glad halvgalen gemenskap och programmet vara precis lagom. En kort, inte så avancerad fyr-kamp, sen lag-utmaningar inne. Utmaning i att riva en tidningssida i en så lång pappersremsa som möjligt, med tumvantar. Dricka fem deciliter vatten, så fort som möjligt. Högst poäng i I rember love i Singstar, Äta en portion kall havregrynsgröt så fort som möjligt och vem har störst vinkel på tummen? Kalasfika blev det sedan med pizzabullar och frukttårta. Fantastiskt gott!

Cl. hade en andakt som talade väldigt mycket till mig. Den handlade om att vara med Gud där man är. Att Jesus är viktigast och att man ska våga säga nej!

Så här ser vårt hus ut. Jag har, konstigt nog inte så många bilder från hur det såg ut innan för er som inte har sett.
Men nu ser det ut ungefär såhär:


Ytterväggarna i mexitegelstår kvar. Det var tackvare dem som branden inte spred sig vidare, varken till omgivande hus eller träd. Utanför står saker från den del av källaren som inte brann, men som var vatten, rök och mögelskadad.







I den här delen av huset ser du dirket till vänster trappen till källaren. Jag står i hallen. På vänster sida är det en toalett, ett badrum och ett sovrum. Rakt fram är det en korridor och längst bort ett sovrum. På höger sida är det ett tv-rum och sen tre sov rum.


Detta var vårat kök. Taket, isolering och tegelpannor har vällt in i köket och det går knappt att komma fram.



Stora rummet men middagsbord och soffa och genomgång ut på altanen.



Allt som inte har brunnit upp kastas i kontainer. Här packar pappa med traktorn så att vi ska få plats med så mycket som möjligt.


Inte roligt.

Jag är livrädd. Tror att jag har blivit BEROENDE av KAFFE. Det är inte bra. Det är gott och framför allt socialt att dricka. Men nu tror jag att jag blivit beroende. DET är inte bra.

Jag behöver bloggtips. Kära mina läsare, vad läser ni fler för bloggar än min? Hur många vet om att man faktiskt kan kommentera inläggen? Ibland skulle jag ner än gärna vilja att ni gjorde det. Ibland vill jag bara skriva. Utan att veta vad ni tycker. Jag vill läsa fler intressanta bloggar. Vad har ni att rekomendera?

Vänskap är bra att ha. Det handlar bara om att prata med varandra.

I helgen berättade en vän för mig. Han berättade om vad små små detaljer kan vara avgöra. Det är viktigt att berätta att dina vänner betyder någonting för dig. Det är viktigt att visa uppskattning. Han berättade det för mig, precis när jag behövde det som mest. Det är vänskap. Det är Guds omsorg.

Jag tänker inte alltid på vad jag säger. Jag försöker tänka igenom först och säga sen men det går inte alltid. Inte för någon. Alltid säger man något som inte var så eftertänksamt och ibland tvärtom, något som man har gått och tänkt på länge. Om man säger vad man tycker så visst, man kan ändra sig i efterhand. Hinner då tänka igenom och analysera konsekvenserna av det och inse att det kanske inte var så smart. Med det var vad man tyckte och tänkte just då, och då var det det enda rätta. Så visst kanske man inte är så stolt över allt man säger, men varför ska man ångra allt man säger? Det var så man såg situationen och så man uppfattade det hela. Efterklok kan man vara men med min efarenhet så ger det ofta dåligt samvete och det är inte roligt. Så länge man inte är långsint så brukar det mesta lösa sig. Med ett öppet hjärta. Din inställning är avgörande!

Eskilstunakuriren den 6 september
Så länge kvinnor krävde jämlika löner och tog ifrån oss kavajen och slipsen fick det gå an. Men någonstans måste det finnas en gräns. Häromdagen var jag på en mässa med flera tusen besökare. På grund av mässans natur var besökarna till övervägande antal män. En subjektiv bedömning hamnar på 75 procent vuxna män och 25 procent kvinnor och barn. Tillställningen hade ordnat med toaletter i god utsträckning. När jag närmade mig en av dem där ordet "Herrtoalett" var skyltat med stora bokstäver kunde jag se en kö av kvinnor på andra sidan huset. Där fanns damtoalettens ingång. Att det blir kö där fast karlarna är så många fler är inte förvånande. När en kvinna gjort det hon ska, kontrollerat make up och samtalat färdigt med väninnorna har under tiden fyra-fem män klarat av sitt. När jag öppnade dörren studsade jag bakåt. Därinne stod en yngling och två fruntimmer. - Är inte detta herrtoaletten? - Jo, men det är ju så lång kö där så... När jag kom ut efter förrättat ärende stod ytterligare ett fruntimmer där och spejade. - Är det pissoar där inne eller är det vanliga toaletter? Ponera att förhållandena varit omvända? Tänk om jag och en kompis besökt ett ställe där flertalet varit damer och sedan fräckt släntrat in på damtoaletten. Gissa vilket ståhej det skulle ha blivit: - Tittare! Fluktisar! Våldtäktsförsök! Polis! Nästa gång jag går på en toalett som är märkt "Herrar" och hittar kvinnor där ska jag banne mig anmäla för sexuella trakasserier. Antifeministen


Toalettbesök. Hur lång tid tar du på dig när du ska gå på toaletten? (Varför heter det "gå på" för?) Jag är som oftast en som lyckas göra det ganska så kvickt, jag är ialla fall ingen långsittare. Har precis som Antifeministen förundrat mig över att kön på damernas toalett alltid är länge och då funderat i ytterligare ett steg och undrat varför man inte gör dubbelt så många damtoaletter för? Det borde ju minska köerna lite i alla fall...

Jag ska inte säga vad jag tycker. Det bara är så. För när jag gör det, så blir jag alltid skurken i dramat. Fråga mig inte vad jag tycker, det finns risk för att det blir ett ärligt svar.

Någon gång i våras köpte jag en grytlapp. En silikongrytlapp på Claes Olsson, butiken som har nästan allt. Det var nog en av de bästa grytlapparna jag haft, men en dag var den bara borta. Jag letade, gick igenom alla lådor och skåp som finns i mitt jättestora kök. Men den vara bara borta. Helt borta. Försvunnen, spårlöst.

Tills igår natt.  Jag kom hem från Pingskyrkans ungdomsmöte där jag efteråt ätit äppelpaj med glass och klunkat kaffe. Var fortfarande relativt pigg, så vad skulle jag göra innan jag somnade? Jag fick sådant där dille som bara jag kan få, städa, och pyssla lite nattetid. Jag började diska, och torka av diskbänk och spis, då jag helt plötsligt kom på att man kanske skulle torka av BAKOM spisen. Klockan var halv ett natten en lördagkväll och jag får för mig att städa bakom spisen? Nej jag är inte klok jag vet. Men när jag drog fram spisen så där, till mn stora förvåning, låg min braiga grytlapp!

Det var ju också ett bra ställe att lägga den på.....

Jag läser aldrig, eller sällan i alla fall igenom det jag skrivit. Jag litar helt enkelt på att mina fingrar hittar på tangentbordet om jag inte upptäcker felet med en gång. Därav mängden skrivfel, stavfel och annat som inte får förekomma i en text skriven av en textstuderande tjej. Men i min blogg får jag skriva vad jag vill, hur jag vill. Den spelgar mig själv på bästa sättet då. Ordentlig ibland och slarvigare än slarvigast ibland.

Bara så att ni vet.