Midsommarafton

MIdsommar.

Min barndoms midsommar var väldigt traditionsenlig. Dagen tillbringades hemma och myste, på eftermiddagen kom morfar och hämtade mig mina systrar och mamma. Hemma hos mormor gick vi upp till herrgår´n. Där spelades det nyckelharpa, fiol och med drag reste de vallonklädda midsommarstången. Hög och fin med två ringar. Speciellt minns jag den gången då några hade klätt ut sig till "herrgårdsfolk" och i fina 1800-tals klänningar stod de och tittade på.

Dans runt midsommarstången var ett givet inslag, vill jag minnas men mamma säger att jag inte ville det, hon måste minnas fel. Minst tre ringar var det alltid, ibland upptill fem ringar. Trångt var det i alla fall men roligt var det! Det svåraste var att få alla i samma ring att gå åt samma håll. Sedan köpte man lite lotter, förhoppningsvis vann man ett litet mjukisdjur och inte klädnypor, innan det var dags att gå tillbaka till MM och MF för att äta. Då hade även pappa kommit. Efter mat och efterrätt gick vi ner igen för att köpa lotter och försöka vinna. Pappa hamnade oftast vid chokladhjulet och syster vann en kuvertvinst ( en högvinst, typ lejon, cykel, bandspelare). När alla hade vunnit varsin sak var vi nöjda och trötta och kalla om fötterna och återvände till MM och MF, i alla fall gjorde vi barn det. Där var det tårta och mys på madrassen, vi skulle ju sova över!

Mina senaste midsommrar har inte spenderats lika traditonsenligt. De har jag nämligen tillbringat på olika sätt tillsammans med olika människor. I år var det i Ing., hos fam. MJ CDÖ. Tillsammans med de andra gifta eller förlovade par, och två tanter. Jag var den enda UTAN guldring, bara så att ni vet. Paj och tårta, sill och grillat och mera tårta med glass. Kunde inte äta en bit till när jag åkte därifrån.

Därifrån åkte jag till MM. hann träffa två föredetta skolkamrater och äta en mycket liten bit tårta innan jag åkte därifrån. Hem och somande framför Bond.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0