konstigt

Nu har det gått ett tag sen huset försvann. Tack till Er som ringt, messat, hälsat på eller kommenterat. Under omständigheterna så går livet nu sakta framåt. Det är så mycket jag vil berätta men det är svårt att veta var man ska börja. Vi bor tillfälligti ett hus. Vi har lite kläder. VI reder oss ganska så bra. Många är det som frågar vad ni kan hjälpa till med, praktiskt och om iv behöver kläder eller så. Och vi vet inte. Det är helt konstigt vi har inte så mycket kvar av det vi ägt men vet inte vad vi behöver. Mycket av de hjälp vi behöver är sådan som man inte kan eller vill be om för det känns så absurt och konstigt och dumt. Vi behöver den hjälp som mnniskor som faktiskt bryr sig och vill hjälpa till med, komma och bjuda på fika, ta med något vardalglit eller bara uppmuntran. Jag vet inte vad jag ska skriva. Men jag tror att livet går framåt och jag försöker se det så positivt som möjligt.

Det har blri jättekonstigt skrivet men ni får ta det som det är. Det är svårt att skriva sånt här. Det är enklare att berätta för varje enskild. Så vi tar en fika i höst så får jag dessutom en chans att umgås med er! Bra va?


Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0