Tog fel på dagen

Att man kan ta fel på en dag hit eller tid kanske inte är så konstigt. Men jag brukar inte göra det! Jag brukar inte glömma ett möte. Brukar inte hoppa över ett möte heller bara för att jag inte vill. Jag brukar hinna med allt. Ha benkoll. Idag onsdag skulle jag först gå på styrelsemöte, sen lunchandakt och sen luncha med Credo-M. För att under eftermiddagen påbörja mitt broprojekt. Visste jag att jag skulle göra. Trodde jag ja.

Igår kväll kollar jag en extra gång på kallelsen till styrelsemötet som Ordf. skickat ut. 29maj 8:45 Eskilstuna. 29 maj! Det var ju idag! Jag har alltså skrivit upp fel i min kalender. Trots att jag en gång redan strykit den från torsdag till onsdag, men egentligen var det tisdag. Detta har inte hänt mig för. Eller jo det har det, när det gäller mindre viktiga saker och händelser som jag inte haft högsta prioritet på. Men inte på ett styrelsemöte! Sånt gör man inte. Ellt tydligen så gör man det.

Matlagning vs bakning

Lunchbloggar gör jag idag. lunch, mat, den står på spisen och kokar. Försöker mig på ett storkok. Förövrigt så går dagens projekt ut på att rita en blid till följande text:

Äntligen var hon framme. Semerasterveckorna lår framför henne, och hon såg fram emot en skön avkopplande vila i sitte underbara torp. Hon satte sig ner på träbbänken. på grusgågen framför stugan. Lite lutade nog bänken efter vinterns påverkan. Men ändå.. bara sitter ner i kvällsolen och känna doften av äppelträd och blommor. Resväskan med sommarkläder fick stå kvar i bilen.. hon ville bara sitta och känna in.

Gräset var högt nermog sjön. På andra sidan sjön såg hon de närmaste grannaran. Bara stugorna, dom kanske inte kommit ännu? Men de rödmålade och torpen smälte väl in med ängen framför sjön och skogsbrynet bakom. Två söta torp bredvid varandra. Nä... dom hade nog inte kommit ännu, grannarna, för båtarna låt upp och ner vända nere vid bryggorna. Gammal jordbrukbyggd, lite skog, här kände hon att hon trivdes.

Välkommen semster tänkte hon, och gick in i stugan.


Blir resutlatet bra, kanske ni får se.

Högvarv

Ekvationen blir enkel. Det resulterar i glädje, hårt arbete och fantastiskt ont i fötterna. " Det är alltid några som måste vara kvar till sist, och någon som måste vara kvar längre än så" sa mäsansvarige ungefär en timme innan bankettenm när vi fortfarade sprang och bar bord. Halvfyra på torsdagsmorgonen avslutade jag mitt deltagande i Högvarv. 10 timmars sömn, mindre än många men betydligt mer än några.

En effektiv dag!

Men hallå! Nu kan jag ju inte sitt och blogga! Har massor att göra, idag ska jag ju ha en sådan där effektiv dag då ma hinner med hur mycket som helst...

Over and out

Romboleden

Snart ska jag vara vid IDP för att få handledning med uppgift 1, Romboleden. Det är inte lätt det, att skriva en fiktiv berättesle kring Romboleden. Jag har en ide, men från ide, där morfar och barnbarn åker pulka vid Ströbohög, till att komma igång och skriva är inte alltid så lätt.

Speciellt inte när man har en massa annat jag vill göra och borde göra. Ibland är diska bra roligt...

Det har snöat på förmiddagen! Härligt!

Pälsen i två verisoner

Vi fick en uppgift att göra en stiltransponering av ett stycke ur H. Söderbergs novell Pälsen. Här ser du orginalet och ett andra utkast av min trasnponering.


VER. 1

Häradshövding Richardt hade en stor päls. Det hörde för övrigt nästan till hans ämbetsåligganden, ty han var verkställande direktör i ett alldeles nytt bolag. Hans gamle vän doktor Henck hade däremot icke någon päls: i stället hade han en vacker hustru och tre barn. Doktor Henck var mager och blek. Somliga människor bliva feta av att gifta sig, andra bli magra. Doktor Henck hade blivit mager; och så blev det julafton.

 - Jag har haft ett dåligt år i år, sade doktor Henck till sig själv, när han vid tretiden på julaftonen, just i middagsskymningen var på väg upp till sin gamle vän John Richardt för att låna pengar. Jag har haft ett mycket dåligt år. Min hälsa är vacklande, för att icke säga förstörd. Mina patienter däremot ha kryat upp sig nästan hela sällskapet; jag ser så sällan till dem nu för tiden. Jag kommer förmodligen snart att dö. Det tror min hustru också, det har jag sett på henne. Det vore i så fall önskvärt, att det inträffade före utgången av januari månad, då den förbannade livförsäkringspremien skall betalas.

  Då han hade hunnit till denna punkt i sin tankegång, befann han sig i hörnet av Regeringsgatan och Hamngatan. Då han skulle passera gatukorset för att sedan fortsätta nedåt Regeringsgatan, halkade han på ett glatt slädspår och föll omkull, och i detsamma kom en drosksläde körande i full fart. Kusken svor och hästen vek instinktmässigt åt sidan, men doktor Henck fick likväl en knuff i axeln av den ena meden, och dessutom fattade en skruv eller spik eller något liknande tag i hans överrock och rev en stor lucka i den.

 

 

 VER. 2
Det var gång en kall julaftonseftermiddag, och doktor Henck var på väg till Domare Richardt för att låna pengar. Richardt hade nyligen blivit VD för ett nytt stort företag. Det gjorde att han hade råd med en stor, varm, brun päls att ha på sig när det var kallt.

”Nu skulle man ha en sån päls som Richardt har” tänkte doktorn och knäppte sin tunna jacka. Doktor Henck hade det inte lika bra som sin vän Richardt. Henck var visserligen gift och hade därmed en vacker fru och tre barn, men de hade inte så mycket pengar. Att doktorn och hans familj inte hade så mycket pengar berodde på att alla patienter som brukade gå till doktorn hade varit friska. Istället hade doktorn blivit sjuk, så sjuk att han troligtvis snart skulle dö. Det trodde både han och hans fru.

Det var inte långt kvar till Domare Richardts hus när han hade hunnit fram till korsningen mellan Regeringsgatan och Hamngatan. När han skulle gå över vägen tittade han sig inte för ordentligt, utan halkade på snön och föll platt till marken. Medan han låg han där på marken hörde han plötsligt en släde kom körande i hög fart. Hästen försökte svänga åt sidan för att inte köra över Doktorn och kusken svor åt honom. Henck försökte krypa åt sidan men hann inte utan fick en knuff av släden. På sidan av släden stack det ut en spik som rev upp ett stort hål i doktorns jacka.


Nyare inlägg
RSS 2.0