Ett utdrag - uppdatering.

En av böckerna jag läser  förtillfället heter Den goda kommunikationen - rösten, kroppsråket och retoriken, av Lotta Juhlin. I kapitlet om manligt och kvinnligt hittade jag det här stycket:

Män är inte lika benägna att fråga som kvinnor. Vi ser på frågandet på olika sätt. Vi kvinnor ser frågandet som en social företeelse. Vi vinner kontakt och gemenskap och vi får tillfället att kommunicera och lära känna, när vi frågar. Männen ser frågandet som ett bevis på hjälplöshet. Om jag frågar, så blottar jag min okunnighet. Jag visar att jag inte klarar mig själv.

Vad tycker ni om det här?

Uppdatering: Jag tycker att det märks att det är en kvinnlig författare till boken. Hon skriver nämligen vi kvinnor och männen. Vilket gör texten färgad av hennes personliga reflektioner. Hon ger inte en neutralbild på frågandet.

Förövrigt så blev jag väldigt glad idag! (Vi ses tjejer!)

Kommentarer
Postat av: Mamma

Efter att ha levt över ett halvt sekel på denna jord säger jag bara: Hon har alldeles rätt. Så är det.

2008-10-01 @ 19:38:34
Postat av: Anthony Santinelli

Jag tror du har mycket rätt i det där, pinsamt nog eftersom jag är man själv.

2008-10-06 @ 12:25:22
URL: http://tonysantinelli.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0