Jag vill inte

Nu känner jag mig som Lotta på Bråkmakargatan. Inte för att jag minns något speciellt tillfälle med henne, när hon inte vill. Men jag kan tänka mig att hon skulle vara så här.

Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte skriva en essä. Jag vill inte göra en källkritisk gransking.  Jag vill inte läsa. Jag vill inte.

Jag vill bara umgås med mina vänner.

Förövrigt så är min jos slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0