Tungan som styr skeppet
Vaknade i morse med ångest. Igår var ingen bra dag. Allt gick åt skogen. Bokstavligt talat. Idag är istället en röd dag. Bildligt talat. Nerkrupen i soffan hos mina föräldrar med datorn påmagen, VM i skidskyte på tv:n, en varm vetekudde på ryggen och det känns mot förmodan bra. Jag har det ändå lidrigt, det finns dem som har det mycket värre.
Att jag tillbringade hela gårdagens förmiddag med att packa fläsk säger en hel del. Lukten av rått kött är inte den bästa, men att kunna se skillnad på olika bitar och veta hur man sen ska tilllaga med är intressant. Tro det eller ej. Dessutom är det billig mat!
Igår kväll pratade Mi. om vårt språk, och då inte på det sätt som vi gör på Mdh. Utan på hur det på hur vi pratar till oss själva och till varandra. Hon pratae utifrån Bibelboken Jakob, kapitel tre:
Att det vi säger påverkar oss och vår omgivning mycket mycket mer än vad vi engetligen tror. Under veckan hade jag dessutom fått något jag som jag egentligen inte gillar, ett kedjemail, men det här tog tag i mig.
Det var en gång en pojke som lätt blev arg. Hans pappa gav honom en näve full med spik och sa till honom att varje gång han blir arg ska han gå bakom huset och slå i en spik i staketet. Första dagen slog pojken in 37 spikar. Efter några veckor lärde han sig kontrollera sin vrede och antalet islagna spikar minskade hela tiden. Han märkte att det är lättare att behärska sin vrede än att slå in spikar i staktet. Slutligen kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång. Han sa det till sin pappa och denne föreslog honom att dra ut en spik från staketet varje dag han inte blir arg alls. Dagarna gick, och efter en tid kunde pojken tala om för sin pappa att det inte fanns en enda spik kvar i staketet. Då tog pappan pojkens hand, och ledde honom till staketet. Där sa han till honom: "Det var bra gjort, min gosse, men titta på alla dessa hål, det här staketet blir aldrig mera som det har varit. När du säger något i vredesmod lämnar det just sådana här ärr.. Som om du skulle sticka in en kniv i en människa och dra ut den igen.
Det spelar ingen roll, hur många gånger du ber om förlåtelse, skadan är redan skedd. En skada orsakad av ett ovänligt ord gör lika ont som ett fysiskt slag.
Tänk på det!
Att jag tillbringade hela gårdagens förmiddag med att packa fläsk säger en hel del. Lukten av rått kött är inte den bästa, men att kunna se skillnad på olika bitar och veta hur man sen ska tilllaga med är intressant. Tro det eller ej. Dessutom är det billig mat!
Igår kväll pratade Mi. om vårt språk, och då inte på det sätt som vi gör på Mdh. Utan på hur det på hur vi pratar till oss själva och till varandra. Hon pratae utifrån Bibelboken Jakob, kapitel tre:
När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss,
styr vi också hela hans kropp och tänk på fartyen som är så stora och drivs av hårda vindar;
ändå styr rorsmannen dem med det lilla rodret dit han vill.
På samma sätt med tungan;
den är en liten lem men kan skryta över hur mycket den förmår.
En liten eld kan sätta en hel skog i brand.
styr vi också hela hans kropp och tänk på fartyen som är så stora och drivs av hårda vindar;
ändå styr rorsmannen dem med det lilla rodret dit han vill.
På samma sätt med tungan;
den är en liten lem men kan skryta över hur mycket den förmår.
En liten eld kan sätta en hel skog i brand.
Att det vi säger påverkar oss och vår omgivning mycket mycket mer än vad vi engetligen tror. Under veckan hade jag dessutom fått något jag som jag egentligen inte gillar, ett kedjemail, men det här tog tag i mig.
Det var en gång en pojke som lätt blev arg. Hans pappa gav honom en näve full med spik och sa till honom att varje gång han blir arg ska han gå bakom huset och slå i en spik i staketet. Första dagen slog pojken in 37 spikar. Efter några veckor lärde han sig kontrollera sin vrede och antalet islagna spikar minskade hela tiden. Han märkte att det är lättare att behärska sin vrede än att slå in spikar i staktet. Slutligen kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång. Han sa det till sin pappa och denne föreslog honom att dra ut en spik från staketet varje dag han inte blir arg alls. Dagarna gick, och efter en tid kunde pojken tala om för sin pappa att det inte fanns en enda spik kvar i staketet. Då tog pappan pojkens hand, och ledde honom till staketet. Där sa han till honom: "Det var bra gjort, min gosse, men titta på alla dessa hål, det här staketet blir aldrig mera som det har varit. När du säger något i vredesmod lämnar det just sådana här ärr.. Som om du skulle sticka in en kniv i en människa och dra ut den igen.
Det spelar ingen roll, hur många gånger du ber om förlåtelse, skadan är redan skedd. En skada orsakad av ett ovänligt ord gör lika ont som ett fysiskt slag.
Tänk på det!
Kommentarer
Trackback
